Här i det steniga, backiga småskaliga landskapet kring Urshultsbygden i sydöstra Småland vid Åsnens sydligaste del, är klimatet milt och gynnsamt för fruktodling. Vildapeln har funnits här sedan urminnes tider och kulturäpplet, Malus domestica, sedan vikingatiden. På 1630-talet anlades den första fruktträdgården med äppel- och päronträd i regionen. Konsten att ympa spred sig efterhand i trakten och i början av 1800-talet odlade nästan alla bygdens bönder frukt på ängsmark. De vildaplar som etablerat sig spontant på ängar och vägrenar fick ympar av ädla sorter.
Denna unika samproduktion av ängshö (djurens vinterfoder) och fruktodling kallas ängsfruktodling. Här nedan finns en karta över några av odlingarna strax norr om Urshult.
Överallt i området omkring Urshult ser man äppelträd. De står längs stenmurar, vägar, runt åkrar o.s.v. Varje fruktodlare sätter själv sin prägel på sin ängsfruktodling. Ingen är den andra lik. Gemensamt för dem alla är att grundstammen är en vildapel. För en bra produktion och ett långsiktigt bevarande krävs beskärning varje år. Dessutom ympas nya skott på vildstammar så att gamla träd kan ersättas av unga efterhand. Ängsfruktodlingarna har ett unikt inslag av äldre lokala fruktsorter. Markvegetationen under fruktodlingarna slås med lie eller betas. Detta är en förutsättning för att den artrika flora som är en del av ängsfruktodlingarna skall kunna bevaras.
Ellenäs och Kurrebo är de mest kända.
Parkera din bil vid p-skyltarna, se kartorna ovan, visa hänsyn, det bor människor här året runt.
Att ta en cykeltur frampå sensommaren är lite speciellt eftersom Urshult är något av ett äppelrike. Detta beroende på det stora antalet soltimmar runt Åsnen, nästan lika mycket som solön Öland. Dofterna som slår emot en från all frukt gör att det känns som om man hade ett helt äppelträd inne i hjälmen. Dessutom är de vackra omgivningarna rena ögongodiset.
Visited 10258 times, 2 Visits today
